Är du…du vet?

En ny artist kommer ut. Jag har alltid tyckt om den pojken, talangfull och trevlig. Jag intervjuade honom 2016. Efter ”vem ska hälsa först”-krånglet (han var aktuell med ny skiva på svenska och en Asien-turné, jag med boken ”Mänscykeln ll – från student till inkontinent”) så hade vi ett trevligt snack och en mysig intervju.

Efteråt okulärbesiktigade han mig och frågade försiktigt: ”Jag har egentligen inte med det här att göra såklart; men du är uppenbarligen snygg, välklädd, kan dansa och har få kvinnor på din resumé. Är du…du vet? ”

Jag log och gick. Tackade för komplimangen, berättade om min Skåre-kvinna och ett minne från Blue Moon Bar.

Vi tog i hand och gick vidare; en av oss tog sig ut i livet och den andra tog sig till Glaskogen.

Tvångscampa

Hej Bullen,

Jag är en man på 44 jordsnurr som just nu har massa tankar som snurrar, men ingen som verkar lyssna – eller förstå. Jag är reumatiker, är 192 cm lång och nattkissare. Dessutom har vi en nyinköpt tempursäng som vi fick ta hjälp av BlueStep för att finansiera. Ändå ligger jag just nu i ett tält, på en madrass som jag redan hatar. Det känns som att jag ligger på Bantar-Björn; mjukt men ändå oformligt. Jag har aldrig längtat mer efter soluppgången och söndag.

ÄR DET NÅN SOM HÖR MIG?

Mest naturliga i världen

En kvinna ammar här i lekparken och eftersom det är det mest naturliga i hela världen så gör jag som jag brukar göra, nämligen nynnar på Eiffel 65-s Blue samtidigt som jag nackar en vit Monster.

I’m blue da ba dee da ba daa
Da ba dee da ba daa, da ba dee da ba daa, da ba dee da ba daa
Da ba dee da ba daa, da ba dee da ba daa, da ba dee da ba daa…

Tja, träningsbloggen här

Tja, fjunisar och tunnisar. Träningsbloggen här.

Hoppas träningen snurrar på. Många som frågar hur jag lägger upp mina semesterdagar så här kommer ett tips: Innan stranden brukar jag köra ett enkelt pass med skivstången. Men först brukar jag ta bort tvätten som min mamma hängt på den.

Xoxo

Drömmen om att (inte) campa

Hej Bullen,

Jag är en man på 44 jordsnurr. Jag och min sambo är belånade för livet efter att ha köpt ett hus i Karlstad, ändå är allt hon vill nu att lämna samma hus. Hon vill att vi ska ut och campa.

Jag har försökt förklara att man inte är så sugen på att trä på sig ett tält när man är en medelålders reumatiker på 192 cm som har ormfobi och dessutom skvätter mer än Manneken Pis på nätterna. Men hon vägrar lyssna. Hon har slagit dövörat till – och istället viskar hon ”Glaskogen, Glaskogen” om nätterna när hon tror att jag har somnat.

Hjälp mig. Vad ska jag göra?