Premiärtanken

På Ingo, där jag ska tanka för första gången i mitt 44-åriga liv.

Tänker på min sambos ord från frukosten (mellan tankhånen): ”Du öppnar tankluckan nere till vänster, sedan är det svart för diesel.”

Väl på plats känner jag mig inspirerad. Jag öppnar nere till vänster. Jag lovar. Men tankluckan är orubblig. Jag böjer den, från alla håll. Krafsar med naglarna. Den närmast buktar innan jag ger upp. Jag slänger en blick åt höger. En 20-åring tittar på mig, av nån anledning.

På vägen tillbaka mot förarsätet ser jag att jag istället öppnat motorluckan. 20-åringen tittar igen. Jag hatar den finnige jäveln.

Jag slår mig ner och börjar googla. Jag hittar knappen. Sträcker på ryggen. Skruv, skruv. Jag är nästan där!

Jag stoppar in den i hôle och trycker. Inget händer.

Jag går och stoppar in kortet. Det går inte in. Jag provar igen. Samma utgång.

En man går fram. Jag frågar honom. Han skakar på huvudet. Vi är två fågelholkar.

Jag säger: ”My wife usually does this.”

Han tittar på mig som om jag försökte kränga plåtfasader.

Mannen stoppar ledigt in kortet, betalar och åker iväg. Jag försöker trycka in kortet igen. Nu forcerat. Det vill sig inte. Jag har tretton terminer på universitet bakom mig, men det är ingen tröst nu. Jag är uppenbarligen ändå en idiot.

Jag sätter mig i bilen igen. Min son tittar konfunderat på mig.

”Har du tankat nu, pappa?”

”Pumpen var sönder. Mamma gör det sen.”

Sedan åker vi, ljudlöst, mot Pyttedansen. Bilen rullar fem mil till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s